Små enkla gåvor

Den fröjdefulla julen kom och gick och inte blev det särskilt många hemgjorda klappar detta år. Endast en blev det, närmare bestämt. Ett litet (ja, du gissade rätt) mobilfodral till ansipansans mamsi. Extra roligt var det att garnet som denna gång användes ursprungligen kommit från ansipansans mormor och har säkert minst trettio (30!) år på nacken. Återvinning på hög nivå, alltså. 

Garnet är mycket varierande både vad gäller färg och struktur, så resultatet blev ett härligt "buckligt" och levande fodral. Knappen är också den begagnad och kommer från mammans egen knappgömma.

"Knapphålet" är gjort av ett minst lika gammalt garn,
som är något jämnare i färg och struktur.
Mamman verkade nöjd, så då är ansipansan det också. :-)

När julhelgen passerat kände ansipansan att hon längtade efter att sy något. Hon kom på den geniala idén att göra en liten present att skicka till sin lille brorson med familj som en lyckönskning inför det nya året. Materialet fanns redan i ansipansans gömmor - ett stycke plastad frotté, en söt snedslå med blåa prickar och till applikationen tyg från ett par avlagda jeans.

Ja, det blev en haklapp till den lille pojken

ansipansan är själv rätt så nöjd med haklappen, faktiskt. För några år sedan gjorde hon en liknande haklapp till en vän med bebis och den kreationen användes flitigt i deras hem, så ansipansan hoppas och anar att en dylik present även denna gång ska bli en hit. Imorgon ska ansipansan lägga den lilla gåvan på lådan.


Nu återstår bara för ansipansan att önska er alla ett riktigt gott nytt och härligt kreativt år!

Mobilfodralsvirkningsmani

För dig som ännu inte listat ut det kan meddelas att ansipansan är vad man skulle kunna beteckna en periodare. Hon har alltså en liten (..?) tendens att fullständigt och ohämmat hänge sig åt en specifik aktivitiet eller företeelse under en tid, tills något nytt mer intressant och spännande dyker upp och fångar ansipansans uppmärksamhet. När det gäller handarbete är det sedan en tid tillbaka virkning av mobilfodral som ansipansan lagt fokus på. På bilderna ser du några av de fodral som ansipansan virkat på sistone. Tyvärr kan ansipansan denna gång inte helt leva upp till den remake-image som hon försöker upprätthålla, eftersom det mesta av virkgarnet är nyinköpt. Det vita garnet är dock restgarn och alla knappar utom en är begagnade...

Olika långa knäppningar på fodralen ger en lite roligare och mer intressant karaktär på själva skapandet

Det är roligt att virka. Det börjar dessutom bli dags att ansipansan tar virkningen till nästa nivå och ger sig på lite mer avancerade kreationer, så nu kanske det inte dröjer så länge innan nästa mani smyger sig på... Men först ska förstås den fröjdefulla julen förberedas på olika kreativa sätt.

När tiden inte räcker till...

...måste något stryka på foten. Tyvärr har det för ansipansans del blivit handarbetet (och därmed även bloggandet) som fått stå åt sidan en stund. Nu när det lackar mot den fröjdefulla julen har ansipansan dock kommit igång så smått igen med några projekt. Bland annat har hon fått en beställning på fyra mobilfodral i olika färger och av samma modell som syns på bilderna i oktobers inlägg. De IPhonefodral som ansipansan hittills givit bort i present till nära och kära har visat sig vara både uppskattade och användbara, något som gläder ansipansan mycket. De fodral som just nu är under produktion kommer att visas här på bloggen så snart de är färdiga. 


Tills dess vill ansipansan önska en fortsatt god och fin adventstid.

Något helt annat

ansipansan har inte sytt något på ett tag. Däremot har hon upptäckt hur fantastiskt kul det är att virka. Eftersom en ny fin lur behöver ett extra fint fodral bestämde sig ansipansan för att försöka sig på att virka ett. Det blev naturligtvis inte bara ett fodral utan flera (ansipansan förstår inte betydelsen av ordet måttfullhet) och ett par till är i skrivandets stund på gång att produceras. Det var många många år sedan ansipansan virkade något, så för att inhämta idéer och inspiration besökte hon fantastiska Caloweenas blogg och tjuvkikade på några av de fina iphonefodral som Caloweena skapat. Efter att ha låtit sig inspireras började ansipansan sitt lilla arbete och nedan syns tre av de iphonefodral som hittills blivit till.

Den lila vänstra gjordes till en vän, den röda till ansipansans egen lur och den högra ljuslila virkades till förmån för Uppsala Stadsmission.

De lila fodralen är virkade i bomullsgarn, medan det röda gjordes av ett härligt garn av 78%bomull/22%lin.  

Lite pinsamt är det att det enda som är återvunnet på dessa iphonefickor är knapparna... Det mörklila och det röda garnet är nyinköpt, Järbo respektive Schachenmayr, och det ljuslila garnet kommer från Uppsala stadsmissions mötesplats Gränden. Just nu håller ansipansan dock på att virka ett iphonefodral av ett restgarn.


Att virka var oväntat roligt och ansipansan är angelägen om att lära sig mer. Därför har hon nyss inhandlat två fina och pedagogiska böcker om virkning (varför köpa en när man kan köpa två...). Fler alster blir det alltså och en del av dem kommer med stor sannolikhet att dyka upp här.

Blått för kommunikation, grönt för harmoni...

De två senaste alster som tillkommit i ansipansans "verkstad" skiljer sig ganska väsentligt åt vad gäller tygsort, färg och design. 

En kortbyxa i ett ganska tjockt och stretchigt blått finstickat tyg
och en lite tunnare byxa gjord av ett skjorttyg i 100% bomull

Den blåa byxan i strl 80 är gjord av en begagnad klänning i tyg av 50% bomull, 30% viskos och 20% polyamid. De röda släta knapparna kommer från ansipansans mammas knappsamling.

Den grönrandiga byxan i strl 74 är sydd av en gammal välbevarad herrskjorta inhandlad på Kupan någon gång förra sommaren med syfte att användas till någon typ av remakeprojekt.

Muddresåren kommer från en avlagd kjol i gott skick 

De svarta knapparna i benslutet kommer även de från
mammans knappgömma

Av dessa två plagg är ansipansans favorit "skjortbyxan", dels för att tyget var så fint och roligt att sy i, dels för att det var kul att testa den nya designen med resårmudd. ansipansan har vid det här laget dragit slutsatsen att man kan sy bebisbyxor - och förmodligen alla möjliga andra sorters bebisplagg - av i princip vilket tyg som helst. Detta innebär att alla möjliga sorters gamla kläder och tyger kan tas tillvara, under förutsättning av de är i hyfsat bra skick. Detta måste väl betraktas som ganska gynnsamma förutsättningar för ansipansans fortsatta verksamhet... 

Höstfin i manchester

ansipansan fortsätter på temat höstbyxor och de senast producerade barnbyxorna är sydda i grå manchester och är - förstås - kortbyxor. Det tyg som använts till dessa byxor blev över när ansipansan för många år sedan (med god hjälp av sin mor tillika sömnadsmentor) sydde byxor åt sig själv á la 70-tal. Tyget räckte till en liten och till en lite större byxa.

Den lilla byxan är i strl 74/80 och har små grågröna knappar i benslutet och en mörkröd resårsnodd. Den större byxan är i strl 86/92 och fick naturvita rosetter i benslutet. Rosetterna gjordes av ett band från en avlagd Vero Moda-topp i  ekologisk bomull.

Den större byxan fick en söt blomapplikation på baken, där det vita tyget kommer från samma topp som rosetterna.

Detta är den första lite större barnbyxa som ansipansan har sytt och fastän den är mycket liten kändes den enormt stor i kontrast till de mindre byxorna som ansipansan blivit van vid. Eventuellt skulle båda dessa byxor rent funktionellt ha tjänat på att få ett vanligt lite bredare resårband eller en resårmudd i midjan, eftersom resårsnodd på något sätt blir lite mesig i en byxa gjord av ett sådant här stabilt och stumt tyg. Eftersom ansipansan tycker att snoddarna och dess stoppar ser så trevliga ut med sina olika färger och liksom ger plagget en extra twist, valde hon dock i alla fall att använda rundresår även denna gång.


Det blir nog fler byxor i manchester. ansipansan kommer t ex inom kort att få i sin ägo ett sött småblommigt brunt manchestertyg som härstammar från tidigt 70-tal. Även fler par shorts i lite grövre trikå är planerade. ansipansan har också vaga planer på att utöka sitt bebisklädessortiment med ytterligare någon plaggtyp. Exakt vad det blir (om det blir) är inte helt klart än, men det visar sig tids nog. Häng kvar så får du se, om du vill.

Höstbebis

Nu när en något kyligare årstid knackar på dörren ligger det kanske nära till hands att tro att ansipansan kommer att låta sitt bebisshortsprojekt ligga vilande ett tag. Kortbyxor associeras ju kanske oftast med ett varmare klimat. ansipansan kan dock se de möjligheter och den variationspotential som den korta byxmodellen har och som gör den lämpad för alla årstider, även för små människor. Vad kan vara mer sött och passande för en liten när hösten tränger på än en kortbyxa i ett lite grövre tyg och en noga utvald varm strumpbyxa under? 

Alltså pågår just nu ett litet höstbyxprojekt i ansipansans värld...

Av lite grövre trikå har ansipansan sytt två par höstshorts.
Tyget i den bruna byxan kommer från en finstickad väst som legat orörd i garderoben sedan den inhandlades för ca 1 år sedan och består av 70% bomull och 30% polyamid.

Den svarta byxan är sydd av en gammal polotröja som använts flitigt.
Uppgift om exakt tygsort saknas för den senare, men kvaliteten är mycket lik det bruna tyget. Den gröna linningen i båda byxparen är gjord av en gammal tisha. 

Med ett par snajdiga strumpbyxor som matchar (kanske rentav i samma gröna färg som resåren..?) tror ansipansan att dessa byxor kan bli en hit för höstbebisen. Det blir fler höstbyxor, det är alldeles säkert. ansipansan har t ex precis upptäckt tjusningen med att sy bebisbyxor i manchester. Manchestertyget är naturligtvis också second hand, precis som allt annat tyg ansipansan skapar av. Stay tuned, bilder kommer inom kort på dessa senaste alster...

Bebisbyxor galore

...och så kom ansipansan in i ett skönt bebisbyxflow igen. Ganska oväntat, men icke desto mindre roligt. Det hela bottnade i att en vän som fick ett par byxor i present till sin bedårande lille son ville ha ett par ansipansan-byxor att i sin tur ge som gåva till en vän. Tre par byxor (utan ändknoppar på resåren, eftersom ansipansan fått lära sig att dylika saker i ett obevakat ögonblick skulle kunna lossna och hamna i bebisens mun och hals och ja, ni hajar...) i något varierande storlek och tygsort blev det. Samtliga byxor är förstås sydda av begagnade kläder.

Den mörklila trekvartsbyxan är sydd av en Lindex-tröja
i 95% viskos/5% elastan 

Denna byxa är sydd av en trikåklänning/-tunika i 100% bomull från Insight.
Kvaliteten på det här tyget är riktigt fin och denna byxa är
ansipansans absoluta favorit så här långt.
(Detta tyg användes också till linningen på de övriga två byxorna) 

Denna ljuslila kortbyxa i något större modell, ca strl 80, är gjord av en Lindex-tisha i 100% bomull.

Vi får väl se om något av byxparen faller ansipansans vän i smaken... Hur som helst kommer det garanterat att produceras fler byxor. Det är nämligen lycka att få ägna sig åt något som man älskar - och lyckan blir ännu större när man utvecklas och märker att man blir bättre och bättre på det där som man älskar. Så är det i alla fall för ansipansan. ...så hon kommer att sy bebisbyxor i massor tills hon är en fullödig bebisbyxsömmerska. 

För några veckor sedan fick ansipansan en hel tvättkorg full med begagnade kläder av en vän till en vän. Kläder som egentligen skulle ha skänkts till Läkare Utan Gränser gavs istället som bidrag till ansipansans små remakeprojekt. Tilläggas bör att klädsamlingen innehöll en hel del schyssta märkesplagg i god kvalitet och gott skick. TACK, Alex! Dina kläder kommer att livas upp och leva vidare i nya former. Varje nytt plagg som skapas här i ansipansans värld är fyllt av kärlek, skaparlust och glädje. Visst är det egentligen ganska fantastiskt att något som är gammalt och uttröttat med ganska små och enkla medel kan laddas med ny och positiv energi? 

Sweet and cool

Du som läser den här bloggen har kanske lagt märke till att ansipansan varit frånvarande den senaste månaden. Naturligtvis har det funnits idéer om nya sömnadsprojekt, men förutom sömnaden finns det också många andra saker i ansipansans värld - projekt och processer av icke textil natur - som även de kräver ett visst mått av tid. Fast om sanningen ska fram handlar det ju inte alls om tidsbrist utan om avsaknad av inspiration. Finns inspiration finns tid. 


ansipansan påbörjade hur som helst ett litet remakeprojekt för några veckor sedan och i kväll blev det klart. En skjorta i tantmodell blev en söt och cool blus med miniärm och blixtlås fram. Resultatet ser ni nedan. 

(Skrynklig) tantblus i strl m,
inhandlad för 30 kronor på Kupan, Röda Korset...

...blev en blus i strl 36 med blixtlås fram och miniärm med resår

Blusen är något längre bak än fram. Det grova blixtlåset ger en skön kontrast mot den söta ärmen, vilket ger bäraren av plagget en cool och sweet look på samma gång. ansipansan tycker mycket om att jobba med kontraster. Mixen av det tuffa/grova och det söta/romantiska tilltalar mycket, kanske för att det lyfter fram flera sidor av den som bär plagget. Människan är ju så oerhört mångsidig och skiftande. Bilderna på just denna skapelse kunde ha varit bättre. Kanske kommer någon mer bild att läggas ut inom kort. 


Om det inte framgått tidigare vill jag härmed betona att ansipansan är nybörjare inom området klädsömnad. Detta betyder att hon står under tillväxt. Förvisso skulle man väl kunna påstå att vi människor står under konstant tillväxt, oavsett område. Man blir ju liksom aldrig klar med något. Livet är som en ständigt pågående rörelse. När det gäller klädsömnad befinner sig ansipansan precis i början av den där rörelsen. Hon inser att hon har mycket att lära och upptäcka och att hon kommer att ha väldigt roligt på resan.

Tisha goes halterneck

ansipansan har en oerhört stark förkärlek för halterneck och då främst halternecklinnen. Det är ett sådant där plagg som är både sensuellt och casual på samma gång och det tilltalas ansipansan mycket av. Hon skulle vilja ha hela garderoben full med halternecklinnen. Häromdagen bestämde hon sig för att prova att göra om en gammal tisha till ett halternecklinne, bara för skojs skull. Tishan hade ett ganska coolt tryck på framsidan och hade köpts på H&M (via postorder) för flera år sedan. Idag blev linnet klart.


Så här blev det:

Själva halterneckdetaljen är gjord av en bit tyg från en annan gammal H&M-tröja

Resultatet blev helt OK för att vara ett första försök. ansipansan ska finslipa sina halterneckfärdigheter något och sy fler linnen av gamla tishor. ...för det finns nog ett par plagg kvar i garderoben som ännu inte blivit styckade...

Hur långa ben har nya människor?

För några dagar sedan sydde ansipansan ett par lite större byxor av storlek barn. Hederliga mysbyxor, troligtvis i ca storlek 75-80, fast viss oklarhet råder kring huruvida benen är tillräckligt långa för att man med säkerhet ska kunna fastslå att byxan faktiskt har denna storlek.

Mysbyxorna är sydda av ett osedvanligt välbevarat Vero Moda-linne i grått
Mudden kommer från en finstickad tröja från samma butikskedja.

"Ändknopparna" kommer från en gammal Tenson-jacka,
som sönderplockats för X antal år sedan
Resår och snoddstopp är nyköpta

Det är störtkul att sy mysbyxor. Så kul är det att ansipansan önskar att hon kunde gå tillbaka i tiden, så att hon fick dra på sig de där söta byxorna själv. För ansipansan gillar att mysa, speciellt i myskläder som både är söta och mjuka. Mindre kul tycker ansipansan dock att det är att inte riktigt veta om hon är ute och cyklar vad gäller storleken på byxorna. Så nu blir det inga fler byxor förrän ansipansan har fått feedback från något välvilligt päron.

Bonaden som aldrig fick se dagens ljus

I oktober 2006 hängde ansipansan på en plats där många härliga tanter och farbröder brukade tillbringa en del av sin lediga tid. På den här platsen fanns det vävstolar och ansipansan, som aldrig tidigare hade provat att väva, kände en stark lust att prova på detta spännande hantverk. Hon gjorde en bonad i svart med inslag av vitt, lila och rosa. 

Bonad (längd ca 1,25 m) i svart garn där munkabältet plockats in för hand 

Bonaden har oregelbundna inslag av pärlor i vitt och rosa

Bonaden ligger fortfarande - fem år senare - undangömd i en påse i en garderob och väntar på att få en baksida (bestående av ett tyg antingen i lila eller svart) påsydd. Kanske kommer bonadsprojektet att avslutas endera dagen. 

Vissa saker som ansipansan gör blir aldrig helt färdigställda. Ofta är det själva skapandeprocessen som är det väsentliga - att det är roligt och hisnande medan det pågår. Bonaden, som (hittills) är det enda ansipansan har vävt i sitt liv, var just ett sådant projekt där tid och rum försvann fullständigt medan processen pågick. Att flera av de härliga och rutinerade vävtanterna och -farbröderna verkade imponerade av verket gjorde inte processen mindre fantastisk. Det gjorde ansipansans ego gott.

Kanske kommer en dag ett nytt vävprojekt att påbörjas. Eller kanske kommer detta att förbli ansipansans enda vävda alster.

Hon ville ha långa byxor

ansipansans vän efterfrågade långa byxor till sin bebis och ansipansan kunde inte bärga sig utan påbörjade genast arbetet. I en av kassarna med gamla kläder egentligen avsedda för Kupan Röda Korset plockade ansipansan fram två träningstoppar som hon ärvt av en god vän. Den ena toppen var från SOC och den andra från Nike. ansipansan tycker att det känns extra bra att återanvända plagg som hon vet har producerats på ett oschysst sätt. Inte för att det på något sätt kan kompensera för de orättvisa förhållanden som de människor som har sytt plagget har befunnit sig under utan för att det känns bra att deras arbete kommer till glädje flera gånger och för flera olika personer. H&M, Lindex, Vero Moda, Nike, SOC... Samtliga ganska tvivelaktiga producenter vad gäller arbetsvillkor. Men...var var vi någonstans..? Jo, ansipansan började alltså att sy.

Av SOC-toppen i polyamid/lycra blev det en lång byxa i ca strl 54
med 6 mm resår i benslutet 

Det var så roligt att sy i det här materialet, som inte alls sträckte sig lika mycket som de andra trikåtygerna, så ansipansan gjorde ett par byxor av den andra träningstoppen också medan hon hade ångan uppe.

Det blev en byxa i randigt i samma stuk och storlek som den lila
Tyg: polyester och elastan (underbart att sy i!
)

ansipansan skickade iväg de lila byxorna till sin vän dagen därpå och har i skrivandets stund ännu inte hört något om utfallet. Hon väntar med spänning på ett utlåtande om storlek, passform, material etc. I nuläget har ansipansan ett stort behov av feedback på de barnbyxor hon har sytt, eftersom området är så nytt och hon trevar lite i blindo... ansipansan känner starkt att det framför allt är barnklädesdesign hon ska ägna sig åt under den närmsta tiden och hon är mycket angelägen om att utvecklas inom området. 

ansipansans idé handlar om barnklädesdesign och återvinning i kombination. Idén kommer att redovisas mer i detalj längre fram. ansipansan will return shortly.

Början på en idé

I våras fick ansipansan beskedet att det inom några månader skulle dimpa ner en ny liten världsmedborgare i hennes närmsta släktkrets. Ankomsten av den nya skulle innebära ett nytt epitet för ansipansans del. ansipansan upplevde nyheten som storslagen. Då den nya människan skulle anlända till en ort belägen långt bort från ansipansan kände hon att hon på något sätt ville visa sin kärlek till barnet trots det fysiska avstånd som skulle finnas mellan dem. För ja, hon älskade det här barnet redan långt innan det var fött, det kände hon tydligt.


ansipansan bestämde sig för att försöka sig på att sy något till den lilla. Hon gick till Press stop och inhandlade vår- och sommarnumret av sömnadsmagasinet Ottobre, bläddrade igenom tidningen ett par gånger och fastnade så för två olika modeller. Hon ritade av mönstren - det ena för en söt kortbyxa i trikå med resår i midjan och det andra för en shortsoverall avsedd att sys i tunt bomullstyg. ansipansan kände starkast för trikåshorts-projektet, så hon bestämde sig för att börja med det. I ett hörn hemma hos ansipansan hade det under en längre tid stått två stora kassar med blandade kläder tänkta att lämnas till Röda Korsets second hand-verksamhet. Eftersom ansipansan länge har tilltalats av tanken på att återanvända och göra nytt av gammalt började hon nu rota igenom kassarna i jakten på ett lämpligt trikåplagg att använda som material. ansipansan hittade flera plagg, en del i mycket gott skick, och hade snart samlat ihop en hel liten hög med tishor och linnen samt en klänning. Alltsammans i trikå. Nu var det bara en sak som ansipansan funderade över. 

ansipansans symaskin är en fin och pålitlig gammal Husqvarna 3260 från 1980-talet, som fungerar mycket bra för sömnad i stumma och även i aningen elastiska tyger. Men skulle maskinen klara trikå utan att det sträckte tyget väsentligt och gjorde alltför "korviga" sömmar? Det återstod att se. Ganska snart efter att ansipansan hade börjat sy insåg hon att det mönster hon valt hade enorm förbättringspotential. Hon modifierade därför modellen ganska ordentligt. Istället för vanlig resår i midjan valde hon till exempel att använda öljetter, rundresår och snoddlås, eftersom det både kändes mer praktiskt och skulle ge ett betydligt mer estetiskt tilltalande plagg. ansipansan började sy och kom in i ett skönt flyt. Visst fick byxorna lite korviga sömmar på grund av att tyget sträckte sig, vissa mer än andra, men ansipansan bestämde sig för att det inte gjorde något utan egentligen var ganska rart, som om det fanns en tanke bakom (allt hänger ju på betraktaren). Samtliga sömmar syddes med trestegssicksack. 

Det blev ett par grönturkosa shorts,
sydda av ett Vero Moda-linne som ansipansan ärvt av en god vän (således dubbel återvinning)

...och ett par röda, av en trikåklänning inhandlad på H&M år 2000

Det blev en lila kortbyxa med rosett,
sydd av en gammal Lindex-tisha av förvånansvärt god kvalitet

Ett älskat och väl använt linne blev en söt byxa i rosa

ansipansan sydde även ett par lila shorts till en god vän som också väntade en liten, samt ett par gråsvarta med vita detaljer. ansipansan gjorde vissa av byxorna lite större och andra lite mindre. Hon visste ju inte hur stor den nya människan skulle vara, så det kändes bra att gardera sig. Dessutom var det så roligt att sy sådant där smått. Det gick fort och var så gulligt att titta på när det var klart. ansipansan blev lätt manisk i sitt sye...

ansipansans goda vän var den som fick barn först och således den som först fick en trikåbyxa skickad till sig. Efter några dagar ringde telefonen. Byxorna var jättefina fast alldeles oerhört för stora. Kanske först om ett år skulle den lilla människan kunna ha dem! Eftersom barnklädesdesign var för ansipansan helt ny och tidigare obeträdd mark frågade hon sin vän vilken typ av plagg hon skulle tycka var mest praktiskt till sitt barn just nu. Det ansipansan fick till svar gav henne ny inspiration och hon satte genast igång ett nytt projekt... 

Axplock av ansipansans alster

Under åren som gått har det kommit till några olika sorters alster i ansipansans värld. Här nedan visas ett litet axplock av dessa alster.

Tröja stickad med rundstickor av restgarn någon gång runt år 2000.
På grund av tajt passform i ärmhålen har tröjan använts mycket sparsamt,
men den är rolig och fin att se på. :-)

Kuddfodral stickade av mattrasor, 2005 resp 2011.
Skapandeprocessen var tung och för ansipansans fingrar aningen smärtsam, men resultatet är det som räknas.

Ylleklänning vintern 2010 

Klänning i blått, våren 2011.
Det ljusa tyget, som är från Himla, inhandlades på Röda Korsets
second hand för 30 kronor.

Yogabyxa i retromodell, hösten 2010.
Denna byxa har använts flitigt och tvättats många gånger. Knytfunktionen är perfekt för att förhindra att byxbenen åker ner (upp..?) vid ställningar som t ex skulder- och huvudstående.

Stay tuned. ansipansan kommer åter.