Början på en idé

I våras fick ansipansan beskedet att det inom några månader skulle dimpa ner en ny liten världsmedborgare i hennes närmsta släktkrets. Ankomsten av den nya skulle innebära ett nytt epitet för ansipansans del. ansipansan upplevde nyheten som storslagen. Då den nya människan skulle anlända till en ort belägen långt bort från ansipansan kände hon att hon på något sätt ville visa sin kärlek till barnet trots det fysiska avstånd som skulle finnas mellan dem. För ja, hon älskade det här barnet redan långt innan det var fött, det kände hon tydligt.


ansipansan bestämde sig för att försöka sig på att sy något till den lilla. Hon gick till Press stop och inhandlade vår- och sommarnumret av sömnadsmagasinet Ottobre, bläddrade igenom tidningen ett par gånger och fastnade så för två olika modeller. Hon ritade av mönstren - det ena för en söt kortbyxa i trikå med resår i midjan och det andra för en shortsoverall avsedd att sys i tunt bomullstyg. ansipansan kände starkast för trikåshorts-projektet, så hon bestämde sig för att börja med det. I ett hörn hemma hos ansipansan hade det under en längre tid stått två stora kassar med blandade kläder tänkta att lämnas till Röda Korsets second hand-verksamhet. Eftersom ansipansan länge har tilltalats av tanken på att återanvända och göra nytt av gammalt började hon nu rota igenom kassarna i jakten på ett lämpligt trikåplagg att använda som material. ansipansan hittade flera plagg, en del i mycket gott skick, och hade snart samlat ihop en hel liten hög med tishor och linnen samt en klänning. Alltsammans i trikå. Nu var det bara en sak som ansipansan funderade över. 

ansipansans symaskin är en fin och pålitlig gammal Husqvarna 3260 från 1980-talet, som fungerar mycket bra för sömnad i stumma och även i aningen elastiska tyger. Men skulle maskinen klara trikå utan att det sträckte tyget väsentligt och gjorde alltför "korviga" sömmar? Det återstod att se. Ganska snart efter att ansipansan hade börjat sy insåg hon att det mönster hon valt hade enorm förbättringspotential. Hon modifierade därför modellen ganska ordentligt. Istället för vanlig resår i midjan valde hon till exempel att använda öljetter, rundresår och snoddlås, eftersom det både kändes mer praktiskt och skulle ge ett betydligt mer estetiskt tilltalande plagg. ansipansan började sy och kom in i ett skönt flyt. Visst fick byxorna lite korviga sömmar på grund av att tyget sträckte sig, vissa mer än andra, men ansipansan bestämde sig för att det inte gjorde något utan egentligen var ganska rart, som om det fanns en tanke bakom (allt hänger ju på betraktaren). Samtliga sömmar syddes med trestegssicksack. 

Det blev ett par grönturkosa shorts,
sydda av ett Vero Moda-linne som ansipansan ärvt av en god vän (således dubbel återvinning)

...och ett par röda, av en trikåklänning inhandlad på H&M år 2000

Det blev en lila kortbyxa med rosett,
sydd av en gammal Lindex-tisha av förvånansvärt god kvalitet

Ett älskat och väl använt linne blev en söt byxa i rosa

ansipansan sydde även ett par lila shorts till en god vän som också väntade en liten, samt ett par gråsvarta med vita detaljer. ansipansan gjorde vissa av byxorna lite större och andra lite mindre. Hon visste ju inte hur stor den nya människan skulle vara, så det kändes bra att gardera sig. Dessutom var det så roligt att sy sådant där smått. Det gick fort och var så gulligt att titta på när det var klart. ansipansan blev lätt manisk i sitt sye...

ansipansans goda vän var den som fick barn först och således den som först fick en trikåbyxa skickad till sig. Efter några dagar ringde telefonen. Byxorna var jättefina fast alldeles oerhört för stora. Kanske först om ett år skulle den lilla människan kunna ha dem! Eftersom barnklädesdesign var för ansipansan helt ny och tidigare obeträdd mark frågade hon sin vän vilken typ av plagg hon skulle tycka var mest praktiskt till sitt barn just nu. Det ansipansan fick till svar gav henne ny inspiration och hon satte genast igång ett nytt projekt...