Stabila vantar i ull

Nu är den otäcka vinterkylan snart här och ansipansan har bestämt sig för att rusta sig ordentligt detta år. Som ett led i detta har hon hastigt och lustigt virkat sig ett par stabila svarta vantar i ullgarnet Samo från Marks & Kattens, inhandlat på Panduro en söndagskväll när alla "riktiga" garnbutiker i Uppsala hade stängt. 

ansipansan ber om ursäkt för att bilderna är så dåliga. Mudden stickades hur som helst med strumpstickor 3,5 och till resten av vanten användes virknål 4,5. Vantarna blev riktigt stadiga och i ett försök att dämpa den "rejäla" looken något pryddes vantarna (naturligtvis) med varsin liten blomma...

Detta kanske inte är ansipansans mest förtjusande kreation, men förhoppningsvis klarar vantarna att hålla fingrarna varma när ansipansan cyklar till jobbet och det är några minusgrader ute... Hu. 

Sådärja. Då är vår-/sommarhalsduken finally klar.

I maj påbörjade ansipansan ett litet stickprojekt som var tänkt att gå snabbt och lätt. Närmare bestämt var alstret ämnat att bli färdigt innan våren tagit slut och sommarhettan gjort sitt intågande. Dock brukar ju verkligheten väldigt ofta forma sig på ett sätt som inte helt överensstämmer med plan. Så blev det även i detta fall. Våren både kom och gick, sommarhettan uteblev och projektet fortskred hela tiden i oerhört maklig takt. Idag lade ansipansan äntligen sista handen vid projektet.  

Sjalen är stickad med utgångspunkt i ett DROPS-mönster, men med 49 maskor istället för 17. ansipansan är nämligen inte särskilt förtjust i smala halsdukar utan gillar den bredare modellen bättre.

Nu när sjalen har blivit färdig känns det faktiskt som att den blev det i precis rätt tid. ansipansan ser fram emot att burra in sig i den under de få dagar som återstår innan den riktiga höstkylan anländer.